VLN: Tyska långloppsmästerskapet
I början av Juli körde jag en deltävling i en av Europas största långloppsserier, VLN (Tyska långloppsmästerskapet) på världens mest omtalade racingbana Nürburgring Nordschleife. Alla stora biltillverkare tävlar med sina absoluta toppmodeller som finns som gatbilar, ombyggda och trimmade för att prestera ännu bättre på bana. Tävlingsformatet skiljer sig mycket åt det jag körde exempelvis förra året. I VLN tävlar man med flera förare i samma bil under 4-timmarsrace. Serien är internationell, och jag tävlade med en förare från England och en från Schweiz i ett tyskt team.
Bilen jag tävlade med är en race-preppad BMW, med all racingutrustning som behövs för att klara av de tuffa påfrestningarna på världens mest krävande bana. Med hastigheter upp till 240 km/h ställs mycket stora krav på bilen men framförallt på mig som förare.
Eftersom racet är så långt gör man depåstopp under racet, för att tanka, byta däck och även för att byta förare. Redan under de inledande varven fick en annan förare i teamet punktering, och vi tvingades till ett extra depåstopp som vi förlorade mycket tid på.
Jag fick köra den sista och avgörande stinten i bilen. Efter 3 timmar i racingtempo på en av världens mest krävande banor var bilen minst sagt “lätt använd” när jag skulle ta över. Både däck och bromsar var rejält överhettade. Trots detta fick jag bra känsla för bilen och satte under början av stinten några riktigt snabba varv. Mot blev bromsarna allt sämre och för att inte riskera att bryta racet under de sista varven gäller det att kunna anpassa sig efter bilen. När målflaggan föll slutade vi på en elfteplats (P11).